Explore
Also Available in:

Feedback archiveFeedback 2017

dna-meltdown
Mutationer innebär att människosläktet är på väg mot utplåning, tillsammans med alla andra organismer.

De vetenskapliga argumenten mot utvecklingsläran

Översatt av Gudrun Ringqvist (Genesis.nu)

Publicerat den: 7 januari 2017

Hur bygger evolutionsanhängarna upp sina argument för utvecklingsläran? Hur kan den skapelsetroende svara i vetenskapliga termer? Greg D. från Nya Zeeland frågar här och får svar i artikeln:

Min äldsta son är en kristen ung man som för närvarande är på väg att övertygas av den evolutionära vetenskapen. Han har uppfordrat mig att förse honom med namn på vetenskapligt erkända genetiker som kommit fram till att DNA är en informationsrik kod (eller ett språk) som visar på ett intelligent ursprung.
Jag skulle i allra högsta grad uppskatta all information ni kan förse mig med i detta ämne.

CMI-Nya Zeelands Shaun Doyle responds:

Javisst kan jag nämna några personer: John Sanford, Maciej Giertych, CMI’s Robert Carter, James S. Allan, Matti Leisola, och Georgia Purdom J är ett antal PhD genetiker som har publicerat sig i sekulära, vetenskapligt granskade tidskrifter och anser att DNA är en kod som bäst förklaras genom en designer. De är alla i själva verket bibliska kreationister. Jag skulle rekommendera dr Sanfords bok Genetic Entropy och vår bok Evolution’s Achilles’ Heels, som man kan ha mycket nytta av. En annan bok, som kan vara av nytta och som är gratis tillgänglig on-line, men som inte finns på CMI:s webbsida, är Biological Information: New Perspectives.1 CMI skriver inte under på alla analyser i den boken, men den ger en hel del bra information om populationsgenetik och biologisk information som kan vara användbar.

Evolutionister har ett automatisk ”räddningsargumet" för evolutionsteorin ifall deras aktuella tankar om evolutionens
mekanismer inte fungerar; de strukturella likheterna som (antar man) visar på gemensamma förfäder.

Den här debatten handlar egentligen inte om namn; den handlar om argument. Och mer bestämt om att den traditionella vetenskapens metodologi bara accepterar beskrivningar av något biologiskt i termer som hänför sig till naturliga orsakssammanhang (fysik och kemi). (För mer information, se Historical science and miracles.) Det är därför man inte kan hitta artiklar i sekulär litteratur som öppet argumenterar för gudomlig design (se Creationism, Science and Peer Review för mer information). Om man inte är medveten om de olika utgångspunkter debattörerna förutsätter, och hur dessa kan begränsa de tolkningar som forskare är villiga att göra utifrån sitt forskningsmaterial, så kommer man lätt att kunna falla för oklara och ohållbara evolutionära argument, såsom tvetydighet. Varför? På grund av hur argumentationen ofta byggs upp.

Evolutionisterna bygger sin bevisföring på två huvudargument: Först visar de att biologisk förändring de facto sker, på molekulär nivå och organismnivå. Det är inte svårt att göra, och alla instämmer i det. För det andra förutsätter de att gemensamma förfäder är bästa förklaringen till de uppsättningar strukturella likheter vi ser inom fysiologin, embryologin och genetiken. Sedan kombinerar man de två bevislinjerna och fastslår att den bästa förklaringen till hur dessa likheter har uppkommit är de biologiska förändringsmekanismer som verkar via reproduktionen.

Några saker att uppmärksamma i detta sammanhang: För det första, evolutionister har en automatisk ”nödfallsutväg” [räddningsargumet för evolutionsteorin] ifall deras aktuella tankar om evolutionens mekanismer (händelseförlopp) inte fungerar; de strukturella likheterna som (antar man) visar på gemensamma förfäder. Med andra ord, om man pressar dem, erkänner en del framstående evolutionstroende att neo-Darwinistiska mekanismer är otillräckliga, medan de håller fast vid Darwins centrala argument att strukturella likheter i naturen förklaras av gemensamma förfäder. Den sammankomst av framstående evolutionister som kallas Altenberg 16, visar detta klart; man medger att det inte finns någon evolutionsmekanism men vidhåller ändå sin tro på evolutionsläran. De mönster av likheter som ”bevisar” gemensamma förfäder är i själva verket kärnfrågan vad evolutionisterna beträffar.

Men detta resonemang om strukturella likheter passar faktiskt dåligt in i den evolutionära historien, så alla slags ”räddningsargument” behövs för att förklara bort likheter som inte kan hänföras till gemensamma förfäder (konvergent evolution, parallell evolution m.fl.). Sådana likheter stämmer väl med en gemensam designer, inte med gemensamma förfäder. (Se Homology made simple.)

För det andra, kreationister är inte ovilliga att se att vissa strukturella likheter kan förklaras i termer av gemensamma förfäder. I själva verket vidhåller vi att vissa likheter bara kan förklaras genom gemensamma förfäder. Men vi slutar att använda ”gemensamma förfäder” som förklaring när biologiska mekanismer inte räcker till för att förklara ursprunget till en ny biologisk egenskap.För en kreationist är det inte de strukturella likheter vi observerar som är sakens kärna. Vi är inte övertygade om att de typer av likheter vi ser i ett visst fall ensamt räcker som bevis för att gemensamma förfäder är enda troliga förklaringen till en särskild struktur. Evolutionisterna är alltför snara att dra den slutsatsen, eftersom deras metod att undersöka biologisk likhet förutsätter evolution (se t.ex. Cladistics, evolution, and the fossils); och de tror sig veta vad en designer skulle ha gjort, när de inte har en aning om det (se vestigial organs och homology Q- och A-sidorna). Sakens kärna för de skapelsetroende är snarast att enbart biologiska mekanismer inte räcker för att förklara alla de strukturella likheter som evolutionsanhängarna hävdar härrör från gemensamma förfäder.

Sakens kärna för de skapelsetroende är att enbart biologiska mekanismer inte räcker för att förklara alla de strukturella likheter som evolutionsanhängarna hävdar härrör från gemensamma förfäder.

Detta kan vi visa på två sätt. Först visar vi att observerade biologiska förändringsmekanismer inte ger upphov till nya, funktionellt integrerade biologiska strukturer och system. (Se våra Q- och A-sidor om genetics, mutationer, naturligt urval, och specificering för mer information.) Dessutom finns det ett helt fält med traditionell vetenskap kallad bioinformatik, som behandlar studiet av den information som finns i DNA. Observera också att det inte finns några som helst bevis på att den information som specificerar ens ett enda protein någonsin skulle kunna uppstå genom kemiska reaktioner utan intelligent styrning.

För det andra hänvisar vi till att det existerar ett universellt mönster av mutationsframkallat förfall, som gäller alla former av komplext, cellulärt liv. Det kallas genetisk entropi. Den hastighet med vilken genetisk entropi uppträder är så hög att det skulle ha behövts ett regelbundet ”genetiskt underhållsarbete” på alla ”högre” organismer under hela det påstådda miljoner år långa livets historia bara för att hålla alla varelser vid liv! (Se vår artikel Age of the earth):

Det förfall hos det mänskliga genomet, som för varje generation sker på grund av mångfaldiga, lätt skadliga mutationer, stämmer med ett ursprung som ligger ett antal tusen år tillbaka. (Sanford, J., Genetic entropy and the mystery of the genome, Ivan Press, 2005; se en recension av boken och en intervju med författaren i tidskriften Creation 30(4):45–47, september 2008.) Detta har bekräftats genom realistiska populationsgenetiska modeller, som visar att genom är unga, med en ålder i storleksordningen ett antal tusen år. (Se Sanford, J., Baumgardner, J., Brewer, W., Gibson, P. and Remine, W., Mendel’s Accountant: A biologically realistic forward-time population genetics program, SCPE 8(2):147–165, 2007.)

Genetisk entropi är inte bara ett bevis mot utvecklingsläran, utan också mot varje antagen händelseutveckling som beskriver biologins historia som sträckande sig över väldiga tidsperioder. Inte låter det realistiskt att Gud under en tidsperiod på 600 miljoner år skulle ha hållit på att lappa ihop genom, när han hade kunna undvika sådana periodiska ”stämningar av instrumenten” genom att skapa alla grundtyper av varelser för ett antal tusen år sedan, precis som han säger i 1 Mosebok?

För att sammanfatta – evolutionslärans anhängare koncentrerar sina ansträngningar till frågan om strukturella likheter för att försöka visa på gemensamma förfäder, men det de verkligen behöver förklara (och inte kan förklara) är hur alla dessa likheter kunde uppstå bara genom biologiska mekanismer.

Noter

  1. worldscientific.com/worldscibooks/10.1142/8818#t=toc Åter till text.

Helpful Resources

The Greatest Hoax on Earth?
by Dr Jonathan Sarfati
US $10.00
Soft cover
Refuting Evolution 2
by Jonathan Sarfati
US $10.00
Soft cover
Refuting Evolution
by Jonathan Sarfati
US $8.00
Soft cover
Genetic Entropy
by Dr John Sanford
US $25.00
Soft cover